milady

Just nu sitter jag hemma hos min mormor och morfar ute i Läppe. Jag och Cia tog bilen ut hit för att hälsa på min söta morfar! Vi har suttit ute på altanen och blickat ut mot Hjälmaren och druckit kaffe. Pratat om dyra telefonabonnemang och på något vänster kom vi in på leverfläckar.

Jag berättade att jag fått leverfläckar i handflatan, så började morfar säga att om jag hade det så hade jag inte många dagar kvar att leva (ja, på skämt). Men jag blev nervig..

Waaa, kastade mig in till datorn och fann att det kunde vara hudcancer!!!! Så nu är jag supernojig, ringde just till rådgivningen och hon sa att jag skulle kontakta vårdcentralen direkt.

Hjäälp!
/Ellen

Har Fylking nu satt sin sista potatis? I direktsänd radio slängde han ut sig både det ena & det andra om schlagerprofilen Carola Häggkvist.  Han ska ha sagt att hon var uppblåst & att hon har gjort jävligt dumma saker som att kritisera Gerts homosexuella vänner (hans arbetskamrat Roger är väl homo?). Det var rabalder om att Gert sedan skulle få sluta som radiopratare, det skickades då in protestlistor in från lyssnarna. Men nu har de gått ut med att det faktiskt inte kommer handla om någon avstängning, utan chefen säger att han får en skriftlig tillsägelse. Gert själv kom inte på det mötet som han skulle ha med chefen - det var alltför många som ringde till honom.

Vad tycker jag om detta då? Visst, vi bor i ett fritt land. Vi ska få säga vad vi vill. Men då man arbetar i media så som Gert faktiskt gör måste en gräns ändå dras. Carola är en av de personer som det drivs otroligt mycket med, just för hennes starka (relativt nya) tro. Men religionsfriheten då?

Jag säger så här; media är media, det som Gert sa var till viss del allvarligt, men är man känd så har man samtidigt omedvetet skrivit på ett kontrakt som avtalar att man måste tåla en hel del skit.

Så Carola, ta skiten. Och Gert, jag gillar dig & din vassa tunga, men skit på dig ibland.

/e*

jag vaknade av pipet av det hemska ljudet från min väckarklocka av låg kvalité, men trots den låga kvalitén fick den upp en trött ellen bergström som absolut inte ville gå till skolan. ljudet tog inte slut heller, vilket jag hade hoppats på, utan motvilligt fick jag sätta mig på sängkanten. gnugga mig i mina svullna ögon och treva med handen nere på golvet för att hitta den röda äckliga lilla rackaren. sedan satt jag där en stund och funderade om det verkligen var värt att fortsätta gå i skolan. jag bestämde mig för att fortsätta min skolgång, i alla fall denna dag. stapplandes fram till toaletten fortsatte mina egentligen meningslösa tankar om att jag skulle ta självmord. sedan kom jag på andra tankar då jag tänkte på hur skönt det skulle vara att duscha. vred jag på duschen, drog på värmen till tusen och skållade min kropp. när jag kände det varma vattnet mot min kropp njöt jag, och mina självmordsbenägna tankar var som bortsplade. helt plötsligt var jag pigg som en lärka. sjungades for jag in till mitt rum och tog fram den finaste klänning jag kunde finna, de röda blommorna matchade fint min skållade kropp. jag fortsatte mitt glada humör då jag åt min utomordentliga frukost; hela tiden tänkte jag hur snygg jag skulle vara idag. in på toaletten för att pudra på näsan. när jag öppnar min sminkväskan har mitt dyra rouge liksom färgat av sig, på alla mina produkter. trots det gjorde jag tappra försök att sminka mig, men på något klurigt sätt hade rougen satt sina spår på allt och resulterade i en alldeles fläckig ellen bergström. men idag var jag ju så glad så det var helt enkelt bara att tvätta av sig allt och städa den nerkladdade väskan. mina vita pumps passade perfekt till mitt strålande humör. mamma fick en puss innan jag glatt hoppade iväg. det var ingen sommardag idag direkt, och mina pumps gled fint på den glatta isen. som en discodansare flög jag fram, farandes hit och dit. men ingenting kunde sänka mitt topphumör. när jag hade glidit ner för den sista backen, jag lovar det var med anja persson-stil, så fick mitt glada humör sig en törn. de förut små söta skolbarnen hade förvandlats till små djävular och snöbollarna flödade. men inte skulle de få förstöra mig dag inte, som gammal skolmästare i kast-med-liten-boll slängde jag av mig min handväska och snökriget var i full gång. mina pumps var otroligt nog till stor hjälp då min discodans riktigt förbryllade mina fiender - de visste aldrig var jag skulle ta vägen härnäst. som en galen blondin kramade jag snöbollar som aldrig förr. mitt förut så glada skratt hade försiktigt förvandlats till ett "mohahaha". slutligen stod jag med min höga klack på en hög med skolbarn och skrek av lycka, jag hade vunnit. väl uppe på kullen med småbarn blickade jag bort mot vägen. den långa gröna bussen gled brummande förbi. ensam stod jag där, med gråtande småungar under mig. klänningen var söndersliten och mitt förut finslipade hår stod nu åt alla håll och kanter. ensam gick jag discodansande hem med gråten i ögat.

en del gånger kan man få för sig att man känner på ett visst sätt. förblindad av den andres nonchalanta beteende blir man själv helt omedvetet desperat, en desperation som skapas för att man så gärna vill att den andre ska fatta tycke. till slut handlar det inte ens om kärlek utan om ren längtan efter bekräftelse. man förvandlas till ett analyserande freak vars teorier egentligen är tagna ur intet, långsökta teorier som inte har någon vetenskaplig grund för fem öre. "han kollade inte på mig, det måste betyda att han hade sex med henne igår, jag är helt säker, det  kan inte finnas någon annan anledning". vanligtvis brukar beteendet gå ännu längre och plötsligt har du betydligt många fler fiender än innan, svartsjukan sätter då klorna i sidan. du får för dig att alla är intresserade av just den du är "besatt" av. dina blickar är mördande.
På mobilen (kursiverade = tankar, fet = sms)
oh, vad jag saknar honom..
1. "kom tillbaka"

fan, varför svarar han inte? han är dum i huvudet. hur kunde jag?
2. "du har förstört mitt liv"

var jag kanske lite taskig nu? jag provar med ett simpelt meddelande, då kanske han inte tror att jag är så kär som jag är.
3. "vad gör du nu då? :)"

- alla kan otroligt nog även skickats en och samma timme. personen som får behandla ditt desperata beteende blir trött och dissen är ett faktum. ännu mer desperation utlöses och rehab blir ett måste. sedan kan du blicka tillbaka på ditt beteende, inte förstå hur i hela friden du kunde bete dig så. men det som händer är att den som låtit psyka dig tar positivt på sitt beteende, och det värsta är att nochalant beteende blandat med trevliga inslag psykar -  psykar något så in i norden. alltför många lär ha fastnat i den fällan. 

nu när du har vet hur det kan ligga till kan du ju istället gillra din egna lilla desperationsfälla, innan den andre sätter igång med sina trick. hoho!

sitter hemma vid köksbordet, blickar ut mot ett smörpaket och en halv limpa. vrider mitt huvud 90 grader och ser ut genom fönstret; gult, brunt och fult.. vänder huvudet neråt och där ligger en hund på mina fötter och snarkar. tillbaka till dataskärmen igen, tänker på vad jag ska skriva. har inget att göra, men har inte orken att göra något heller.

kanske kan dra en liten summering av helgen? i fredags åkte jag och mitt lilla volleybollag till göteborg, vi hade lite turneringsspelande och sedan en final i u21 på söndagen, vi tog guld, guld värda ;) sen åkte vi hem, men lika snabbt som jag var hemma, runt 9, kom man och hämtade mig och övernattande i tuna var ett faktum. på måndagen skulle jag försöka hitta något i eskilstuna centrum, kul skämt. nu är jag homie, trött som en uttömd kaffebryggare. även om jag gick och la mig asapasa tidigt igår.. jaaja, detta gör ingen som helst nytta, nu ska jag.. hm.. gå på outlet, askul, så får det bli.

kärlek är bara till för den som har tid, att ha tiden att vara kär, tiden gör kärleken möjlig, synd att inte tiden finns till för mig.
/elle