milady

en del gånger kan man få för sig att man känner på ett visst sätt. förblindad av den andres nonchalanta beteende blir man själv helt omedvetet desperat, en desperation som skapas för att man så gärna vill att den andre ska fatta tycke. till slut handlar det inte ens om kärlek utan om ren längtan efter bekräftelse. man förvandlas till ett analyserande freak vars teorier egentligen är tagna ur intet, långsökta teorier som inte har någon vetenskaplig grund för fem öre. "han kollade inte på mig, det måste betyda att han hade sex med henne igår, jag är helt säker, det  kan inte finnas någon annan anledning". vanligtvis brukar beteendet gå ännu längre och plötsligt har du betydligt många fler fiender än innan, svartsjukan sätter då klorna i sidan. du får för dig att alla är intresserade av just den du är "besatt" av. dina blickar är mördande.
På mobilen (kursiverade = tankar, fet = sms)
oh, vad jag saknar honom..
1. "kom tillbaka"

fan, varför svarar han inte? han är dum i huvudet. hur kunde jag?
2. "du har förstört mitt liv"

var jag kanske lite taskig nu? jag provar med ett simpelt meddelande, då kanske han inte tror att jag är så kär som jag är.
3. "vad gör du nu då? :)"

- alla kan otroligt nog även skickats en och samma timme. personen som får behandla ditt desperata beteende blir trött och dissen är ett faktum. ännu mer desperation utlöses och rehab blir ett måste. sedan kan du blicka tillbaka på ditt beteende, inte förstå hur i hela friden du kunde bete dig så. men det som händer är att den som låtit psyka dig tar positivt på sitt beteende, och det värsta är att nochalant beteende blandat med trevliga inslag psykar -  psykar något så in i norden. alltför många lär ha fastnat i den fällan. 

nu när du har vet hur det kan ligga till kan du ju istället gillra din egna lilla desperationsfälla, innan den andre sätter igång med sina trick. hoho!