att vara jag en dag
jag vaknade av pipet av det hemska ljudet från min väckarklocka av låg kvalité, men trots den låga kvalitén fick den upp en trött ellen bergström som absolut inte ville gå till skolan. ljudet tog inte slut heller, vilket jag hade hoppats på, utan motvilligt fick jag sätta mig på sängkanten. gnugga mig i mina svullna ögon och treva med handen nere på golvet för att hitta den röda äckliga lilla rackaren. sedan satt jag där en stund och funderade om det verkligen var värt att fortsätta gå i skolan. jag bestämde mig för att fortsätta min skolgång, i alla fall denna dag. stapplandes fram till toaletten fortsatte mina egentligen meningslösa tankar om att jag skulle ta självmord. sedan kom jag på andra tankar då jag tänkte på hur skönt det skulle vara att duscha. vred jag på duschen, drog på värmen till tusen och skållade min kropp. när jag kände det varma vattnet mot min kropp njöt jag, och mina självmordsbenägna tankar var som bortsplade. helt plötsligt var jag pigg som en lärka. sjungades for jag in till mitt rum och tog fram den finaste klänning jag kunde finna, de röda blommorna matchade fint min skållade kropp. jag fortsatte mitt glada humör då jag åt min utomordentliga frukost; hela tiden tänkte jag hur snygg jag skulle vara idag. in på toaletten för att pudra på näsan. när jag öppnar min sminkväskan har mitt dyra rouge liksom färgat av sig, på alla mina produkter. trots det gjorde jag tappra försök att sminka mig, men på något klurigt sätt hade rougen satt sina spår på allt och resulterade i en alldeles fläckig ellen bergström. men idag var jag ju så glad så det var helt enkelt bara att tvätta av sig allt och städa den nerkladdade väskan. mina vita pumps passade perfekt till mitt strålande humör. mamma fick en puss innan jag glatt hoppade iväg. det var ingen sommardag idag direkt, och mina pumps gled fint på den glatta isen. som en discodansare flög jag fram, farandes hit och dit. men ingenting kunde sänka mitt topphumör. när jag hade glidit ner för den sista backen, jag lovar det var med anja persson-stil, så fick mitt glada humör sig en törn. de förut små söta skolbarnen hade förvandlats till små djävular och snöbollarna flödade. men inte skulle de få förstöra mig dag inte, som gammal skolmästare i kast-med-liten-boll slängde jag av mig min handväska och snökriget var i full gång. mina pumps var otroligt nog till stor hjälp då min discodans riktigt förbryllade mina fiender - de visste aldrig var jag skulle ta vägen härnäst. som en galen blondin kramade jag snöbollar som aldrig förr. mitt förut så glada skratt hade försiktigt förvandlats till ett "mohahaha". slutligen stod jag med min höga klack på en hög med skolbarn och skrek av lycka, jag hade vunnit. väl uppe på kullen med småbarn blickade jag bort mot vägen. den långa gröna bussen gled brummande förbi. ensam stod jag där, med gråtande småungar under mig. klänningen var söndersliten och mitt förut finslipade hår stod nu åt alla håll och kanter. ensam gick jag discodansande hem med gråten i ögat.