milady

det är svårt. innerst inne vet jag vem jag är, men så långt in har jag inte kommit. jag vill förändra mig, göra andra saker, träffa annat folk. det känns bara som om jag gnor samma gamla trasa på samma gamla utspillda mjölk. problemen är mjölken och jag är trasan. uppsugningsförmågan börjar i och för sig att tvina, men fortfarande funkar trasan. jag orkar inte vara en trasa längre, jag orkar inte vara den som ska torka upp all skit. jag orkar inte med det här längre, det finns inget stopp!

kan du inte förstå? ser du inte att jag mår dåligt? klumpen i magen. ljudet. jag hatar det där ljudet. jag hatar det!! jag är så van nu, det känns som om det inte finns någon väg ut. jag vill att det ska ta slut. det är inte jag som är problemet, det är du, även om du försöker få mig att tro att det är jag som är anledningen. det är bara du, du som måste inse! det gör så ont i mig. jag har inte förstått innan att detta satt så djupa spår i mig. men jag vet innerst inne, även om jag inte vill inse det, att jag inte mår bra. samtidigt vill jag inte visa mig svag, jag är ju stark. ingen människa vill visa sig svag, och visst tillhör jag den stora skaran. jag skulle kunna ge upp. bara skita i allt. men det går inte. jag ska inte hehöva ha det såhär!

JAG BLIR GALEN!